Här nedan ser du videoinspelningen från föreläsningen. Mest spännande för den som är nyfken på Drupal.

Fallstudie: 200+ webbplatser i en from NodeOne.se on Vimeo.

Okej, det ska erkännas. Jag kan kanske inte med gott samvete kalla mig för varken interaktionsdesigner, tillgänglighetsexpert eller användarupplegelseproffs. Jag arbetar med dessa frågor men inte på den direkt handgripiga nivån. Men jag har ett starkt intresse för desaa frågor.

Tillgänglighet handlar om att undanröja hinder för användare att tillgodogöra sig information och funktion på en webbplats. Så många som möjligt ska obehindrat kunna använda webbplatsen oavsett vilken utrustning de använder eller vilka individuella egenskaper de har.  För att uppnå tillgänglighet finns en rad åtgärder man kan vidta och ett stort antal do’s and dont’s att ta hänsyn till i sina avväganden. Användbarhet å andra sidan uppstår i när en specifik användare, ska utföra specifik uppgift i ett specifikt sammanhang. Det är således ett mått på hur väl webbplatsen fyller sitt syfte. Tillgänglighet och användbarhet kan stå i motsats till varandra, men går oftast hand i hand.

Gott så. Men ganska sällan hör jag diskussionen om syftet med att eftersträva tillgänglighet eller användbarhet. Användbarhet är ett häftigt modeord och de som jobbar med det får det lätt att låta som en självklarhet. Tillgänglighet har en aura av politisk korrekthet över sig. Offentlig sektor har formella beslut som kräver viss grad av tillgänglighet. Och det är naturligtvis bra. Men det är ju inte bara för sakens egen skull som dessa ord är viktiga.

Det här är min syn:

Användbarhet är en fråga om kvalitet. Genom att maximera möjligheten för våra användare att uppnå sina syften på webbplatsen hjälper vi oss själva att nå våra mål på webbplatsen. Om vi vill att besökarna ska handla, beställa biljetter, förstå vår politiska idé, eller hitta viss information så är det användbarheten som hjälper oss nå dessa mål. Vi har mål med webbplatsen och användbarheten optimeras för att uppnå dessa. Således är dess användbarhet en av flera kvalitetsfaktorer i bedömningen av webbplatsen.

Tillgänglighet är en fråga om moral och demokrati. För att göra detta tydligt är det lättast att vända på begreppen. Om vår webbplats inte är tillgänglig kommer den att stänga människor ute. Och som vanligt i diskussioner om tillgänglighet är det viktigt att påpeka att det inte bara handlar om människor med kraftig funktionsnedsättning. Det räcker med en smula kognitiva svårigheter, närsynthet, koncentrationsproblem, darrningar i händerna eller för den delen en bullrig miljö, långsam uppkoppling, liten skärm eller gammal webbläsare. Det står oss fritt att göra med våra egna webbplatser – men då bör vi skämmas! Tillgänglighet är inte uppfunnet av webbdesigners eller gränssnittsutvecklare. Diskussionen är sprungen ur en moralisk och politisk diskussion om icke-diskriminering. Webben är viktig och vi som arbetar med den är i min mening skyldiga att göra den tillgänglig för så många som möjligt. Visst har vi mycket själva att tjäna på det. Men låt oss se de stora perspektiven och vara stolta för att våra ambitioner har större mål än att uppfylla de måttligt hårda kraven i Vägledningen 24-timmarswebben. Vi har makten att bidra till en bättre värld där information, kultur och tjänster på nätet är tillgängligt för alla. Inte minst de som behöver dem allra mest.

Jag finner det fascinerande hur en person med sådan stark konstnärlig profil kan sitta framför kameran och prata så oblygt om affärsmodeller och hur pengar kan tjänas på musik i det nya medielandskapet. Jag tycker inte alls att det är problematiskt. Jag tycker att det är ärligt och rakryggat. Och kanske allra mest är det väldigt respektfullt och hjälpsamt. Han har gjort det som skivbolagsdinosaurierna påstår är omöjligt. Han konkurrerar med gratis! Och nu delar han med sig av sin kunskap till andra som vill gå samma väg. Det verkar nästan till och med som att han använder sig själv och sina projekt som labbmiljö för nya modeller. Han uttrycker det själv som att vi befinner oss mellan två affärsmodeller just nu. Den döda, med hungriga skivbolag; och den nya, som ännu inte utvecklats till fullo. Och han om någon hjälper oss alla in i den nya modellen

Han gör bra musik också (Spotify)!

Förutom själva huvudframträdandet av Mr Anderson bjöds vi på en panel. Det var en ganska märklig konstruktion. Tretton personer som på olika sätt relaterar till den nya nätekonomin, på scenen samtidigt. De fick ställa en varsin fråga till Chris. Jag hade gärna hört vad var och en av dem hade haft att säga. Känns lite som slöseri på idé och talang. Hjärnor som Ted Valentin, Rasmus Fleischer, Annika Lidne och Johanna Ögren reducerades till, visserligen skarpa men ändå, frågeställare.