Kategoriarkiv: Webben

Nämnde jag Whitespace?

Mitt nya jobb alltså. Sedan oktober 2013 är jag VD, strateg och user researcher på nystartade Whitespace som jag startat tillsammans med David och Johan. Vi ska bli Sveriges mest meningsfulla webbyrå. Från starten är vi fem medarbetare men redan direkt efter årsskiftet är vi fler.

Tack NetRelations för fyra spännande år. Jag har lärt mig mycket. Men nu är det andra takter som gäller!

 

Google vs. Kina – se där!

Som ett resultat av attacker som Google fått utstå i Kina, bland annat mot ett antal medborgarrättsaktivitsters Gmail-konton gick företaget igår ut med budskapet att de avser sluta filtrera sökresultaten i den kinesiska upplagan av sökmotorn. Goda nyheter!

Läs inlägget i den officiella Google-bloggen: A new approach to China och Jeff Jarvis kommentar: What Google should do.

Som bekant verkar Google efter mottot ”Don’t do evil” och det här är en handling som pekar mot att de faktiskt försöker.

Jag har varit försiktig i mina slutsatser runt Googles tidigare agerande i Kina. Å ena sidan är det förskräckligt att företaget går regeringens ärenden, å andra sidan har det varit viktigt att man funnits närvarande i landet över huvud taget. Det som är så glädjande i det aktuella beskedet är att det visar att Google faktiskt gjort allvar av sina löften (från 2006 då de lanserade sin söktjänst i Kina) att bevaka och följa läget i Kina och agera därefter.

Nu ska det bli spännande att följa utvecklingen.

Presentation om Drupal på Drupalcamp

Helgen 29-30 maj i år träffade jag och min kollega Christian från Kodamera ett stort gäng entusiaster av webbpubliceringsverktyget DrupalDrupalcamp Stockholm 09. Där föreläste vi på fredagen om när vi för Svenska internetportalers räkning gjorde det möjligt att administrera fler än 200 webbplatser i samma system, bland annat Uppsala.com.

Här nedan ser du videoinspelningen från föreläsningen. Mest spännande för den som är nyfken på Drupal.

Fallstudie: 200+ webbplatser i en from NodeOne.se on Vimeo.

Har du hört den om de bokstavliga musikvideorna?

Det kanske är så att jag är hopplöst efter. Jag vill ju tro att jag har viss pejl på trenderna på nätet även om jag kanske inte är precis där kidsen är. Men jag hade i vilket fall inte sett eller hört något om dem förut. Innan idag. Men idag har de varit överallt. Jag pratar om musikvideor Literal Video Version. Alltså originalversionen av en musikvideo men med utbytt sång där texten återspeglar precis det som händer på i viden. Hysteriskt roligt i vissa fall. Plumpt och sjabbigt i andra fall. Hur som helst är det nog ett fenomen att räkna med ett tag framöver.

Här är ett exempel:

Total Eclipse of the Heart: Literal Video Version

Och här är några till:

Det fascinerar mig att det finns så många på tuben. Antingen ÄR jag verkligen efter. Eller också är det som vanligt att de däringa amerikanerna är lite före oss här i kalla norden.

Om att inte vara på From business to buttons

Just nu pågår konferensen From business to buttons, bara några hundra meter från där jag befinner mig i Malmö. Stora delar av den svenska eliten av interaktionsdesigners, tillgänglighetsexperter och användarupplevelseproffs är där för att inte tala om inresta internationella auktoriteter är där. Jag bestämde mig för att inte engagera mig i att ta mig dit. Fy så jag ångrar mig. Men jag få hålla till godo med liveströmmen.

Okej, det ska erkännas. Jag kan kanske inte med gott samvete kalla mig för varken interaktionsdesigner, tillgänglighetsexpert eller användarupplegelseproffs. Jag arbetar med dessa frågor men inte på den direkt handgripiga nivån. Men jag har ett starkt intresse för desaa frågor.

Bloggtips: I <3 wireframes

Det är med stor glädje jag tipsar om bloggen I <3 wireframes . Egentligen stavas bloggens namn med ett hjärta som ord två men det är lite knixigt att få det rätt med olika teckensnitt.

Hur som helst. I <3 wireframes bygger på den enkla idén att visa bilder på wireframes av olika typer. Oftast är det wireframes för webbplatser, men inte alltid. Bloggens läsare och andra postar foton på sina wireframes från olika projekt och bloggen lägger upp dem för vår beskåda. Då och då dyker ett litet inlägg upp med tips om arbete med wireframes, eller listor på smarta verktyg eller tekniker.

I love wireframes
I love wireframes

Ett ganska smalt område, visst. Kanske ska man vara lite nördig för att gilla det här. Själv uppskattar jag att få en liten inblick i hur andra gör sina wireframes på ett ganska abstrakt plan. Det är sällan jag studerar dem i detalj. Är det bara jag som tycker det är fascinerande hur mycket detaljgraden på wireframes skiljer sig från arkitekt till arkitekt?

Känner du inte till wireframes? På svenska kan man (om man har en pinne där bak) kalla dem för trådmodeller. De är grova skisser över gränssnitt och de kan skapas i olika typer av illustrationsprogram eller med hjälp av papper och penna. Min personliga favorit är whiteboard eftersom det lockar till kreativa samarbeten men slutgiltigt ritar jag oftast upp dem i OmniGraffle Pro.

Användbarhet är kvalitet – tillgänglighet demokrati

Inte sällan råder stor förvirring mellan begreppen användbarhet och tillgänglighet. Vi som jobbar med detta får ofta förklara. Och personligen gör jag det mer än gärna. Kanske kan det låta ungefär så här:

Tillgänglighet handlar om att undanröja hinder för användare att tillgodogöra sig information och funktion på en webbplats. Så många som möjligt ska obehindrat kunna använda webbplatsen oavsett vilken utrustning de använder eller vilka individuella egenskaper de har.  För att uppnå tillgänglighet finns en rad åtgärder man kan vidta och ett stort antal do’s and dont’s att ta hänsyn till i sina avväganden. Användbarhet å andra sidan uppstår i när en specifik användare, ska utföra specifik uppgift i ett specifikt sammanhang. Det är således ett mått på hur väl webbplatsen fyller sitt syfte. Tillgänglighet och användbarhet kan stå i motsats till varandra, men går oftast hand i hand.

Gott så. Men ganska sällan hör jag diskussionen om syftet med att eftersträva tillgänglighet eller användbarhet. Användbarhet är ett häftigt modeord och de som jobbar med det får det lätt att låta som en självklarhet. Tillgänglighet har en aura av politisk korrekthet över sig. Offentlig sektor har formella beslut som kräver viss grad av tillgänglighet. Och det är naturligtvis bra. Men det är ju inte bara för sakens egen skull som dessa ord är viktiga.

Det här är min syn:

Användbarhet är en fråga om kvalitet. Genom att maximera möjligheten för våra användare att uppnå sina syften på webbplatsen hjälper vi oss själva att nå våra mål på webbplatsen. Om vi vill att besökarna ska handla, beställa biljetter, förstå vår politiska idé, eller hitta viss information så är det användbarheten som hjälper oss nå dessa mål. Vi har mål med webbplatsen och användbarheten optimeras för att uppnå dessa. Således är dess användbarhet en av flera kvalitetsfaktorer i bedömningen av webbplatsen.

Tillgänglighet är en fråga om moral och demokrati. För att göra detta tydligt är det lättast att vända på begreppen. Om vår webbplats inte är tillgänglig kommer den att stänga människor ute. Och som vanligt i diskussioner om tillgänglighet är det viktigt att påpeka att det inte bara handlar om människor med kraftig funktionsnedsättning. Det räcker med en smula kognitiva svårigheter, närsynthet, koncentrationsproblem, darrningar i händerna eller för den delen en bullrig miljö, långsam uppkoppling, liten skärm eller gammal webbläsare. Det står oss fritt att göra med våra egna webbplatser – men då bör vi skämmas! Tillgänglighet är inte uppfunnet av webbdesigners eller gränssnittsutvecklare. Diskussionen är sprungen ur en moralisk och politisk diskussion om icke-diskriminering. Webben är viktig och vi som arbetar med den är i min mening skyldiga att göra den tillgänglig för så många som möjligt. Visst har vi mycket själva att tjäna på det. Men låt oss se de stora perspektiven och vara stolta för att våra ambitioner har större mål än att uppfylla de måttligt hårda kraven i Vägledningen 24-timmarswebben. Vi har makten att bidra till en bättre värld där information, kultur och tjänster på nätet är tillgängligt för alla. Inte minst de som behöver dem allra mest.

Veganer vs. pirater

Har fått för mig att börja sträcklyssna på P3 Dokumentär på podden. Hinner med ungefär ett avsnitt per dag. Idag har jag lyssnat på avsnittet om nittiotalets veganrörelse. Det var Refused, lössläppta minkar, Umeå och brända korvkiosker för hela slanten.

Jag slås av hur dåtidens aktivister uttrycker sig när de ser tillbaka på hur de mottogs av media, föräldrar och politiker då. De vuxna förstod inte varför man ville bli vegan och de valde att demonisera hela rörelsen, även de fredliga veganerna istället för att fråga sig varför de där ungdomarna var så arga. Hade de kanske en poäng, eller kunde man mötas någonstans på vägen? För de vuxna var ju kött och den tillhörande industrin något så naturligt och självklart. Man förstod helt enkelt inte perspektiven.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till dagens debatt om fildelning, pirater och upphovsrätt. De vuxna (ja, uppdelningen är nästan så banal) förstår helt enkelt inte. Så man väljer att gör ungdomsgenerationen till bovar och banditer. Är Peter Sunde för dagens kids vad Dennis Lyxzén var för veganerna på nittiotalet? (Äsch, jag inser att analogin haltar lite. Veganrörelsen är och var en förhållandevis liten rörelse medan piratkopieringen är mer regel än undantag bland kidsen.)

Free as in gratis

Jag sitter på tåget på väg hem ifrån Malmö. Denna gång var besöket i ”tredje rikets största stad” inte privat som de brukar utan i allra högsta grad i tjänsten. Målet för resan var evenemanget Media Evolution som gck av stapel i går eftermiddags. Jag är mycket nöjd. Chris Anderson är en höjdare bland profiler i nätsvängen och en hejare på att dela med sig av sina tankar. Jag ser mycket fram emot hans nya bok, Free, som kommer framåt sommaren. Som de flesta andra från auditoriet igår tror jag starkt på freekonomin (som inte ska blandas ihop med freakonomics, ett annat intressant fenomen). Antagligen kommer jag att skriva mer om detta inom en snar framtid. Men inte nu.

Förutom själva huvudframträdandet av Mr Anderson bjöds vi på en panel. Det var en ganska märklig konstruktion. Tretton personer som på olika sätt relaterar till den nya nätekonomin, på scenen samtidigt. De fick ställa en varsin fråga till Chris. Jag hade gärna hört vad var och en av dem hade haft att säga. Känns lite som slöseri på idé och talang. Hjärnor som Ted Valentin, Rasmus Fleischer, Annika Lidne och Johanna Ögren reducerades till, visserligen skarpa men ändå, frågeställare.