Min fråga till Henrik Pontén om jag hade varit på Dreamhack

Via Christian Engström, Pirate MEP elect hittar jag YouTube-klippet där ett antal ungdomar ställer frågor på scen till Henrik Pontén från Antipiratbyrån och Per Strömbäck från Dataspelsbranschen. Mina intryck är blandade. Så klart sympatiserar jag ideologiskt med kidsen som ställer frågorna eller visar sitt engagemang från publiken. Samtidigt är oddsen kanske inte helt rättvisa rent retoriskt. Hade jag varit Pontén hade jag kanske försökt en mer ödmjuk attityd. Han lär ju inte vara förvånad över de burop som mötte honom.

Om jag hade varit tio år yngre och fått chansen att ställa en fråga till Henrik hade den lytt ungefär så här:

Henrik, jag tror att vi vet ungefär var du står i frågan om piratkopiering. Och några nyanser har vi inte möjlighet att gå in på under den här korta stunden. Så istället skulle jag vilja fråga dig om proportioner. I ena vågskålen finns möjligheten att fritt dela kultur och information. Något som jag tror att du håller med om att det är bra i grunden. I andra vågskålen finns industrins rätt att få betalt varje gång ett verk kopieras. Vi kan inte få båda. Din prioritering faller på den senare vågskålen. De metoder vi sett hittills har bestått av övervakning, ”privatpolis”, razzior och gigantiska skadestånd. Oftast riktat mot helt vanliga privatpersoner, som laddat ner eller upp kultur som varit upphovsrättsskyddad. Något som 2-3 miljoner svenskar ägnar sig åt. Är det rimliga proportioner att övervaka ett helt folk och förstöra några människors liv med skulder för industrins rätt att tjäna mer pengar på en föråldrad lagstiftning?

Här följer videoklippet:

Min fråga är seriös och det vore roligt att se ett försök till svar, trots att jag inte hade chansen att ställa den på Dreamhack. Jag kan no se svaret framför mig: ”Vi försöker inte sätta dit någon. Det enda vi vill är att de som skapar kulturen ska få betalt.” Visst, vi har hört den förut. Men jag hade inte godkänt svaret för det är inte ett svar på den ställda frågan. Jag skule så gärna vilja se Pontén svara, med gott samvete, att det är helt rätt att en enskild person ska få sitt liv förstört av skulder på grund av oturen att åka fast för det kanske vanligaste brottet i Sverige. Ett brott som dessutom har få eller inga bevisade förlorare eller offer.

Har du hört den om de bokstavliga musikvideorna?

Det kanske är så att jag är hopplöst efter. Jag vill ju tro att jag har viss pejl på trenderna på nätet även om jag kanske inte är precis där kidsen är. Men jag hade i vilket fall inte sett eller hört något om dem förut. Innan idag. Men idag har de varit överallt. Jag pratar om musikvideor Literal Video Version. Alltså originalversionen av en musikvideo men med utbytt sång där texten återspeglar precis det som händer på i viden. Hysteriskt roligt i vissa fall. Plumpt och sjabbigt i andra fall. Hur som helst är det nog ett fenomen att räkna med ett tag framöver.

Här är ett exempel:

Total Eclipse of the Heart: Literal Video Version

Och här är några till:

Det fascinerar mig att det finns så många på tuben. Antingen ÄR jag verkligen efter. Eller också är det som vanligt att de däringa amerikanerna är lite före oss här i kalla norden.

Informationspolitikens möjligheter

I fredags skrev jag inläget Begreppet informationspolitik. Det fick viss uppmärksamhet. Okej, inte jättemycket. Men för en sån ny och okänd blogg som denna var det mycket. Inlägget uppmärksammades av Marco, Fridholm och Emma Opassande. Tack för klyftiga och trevliga kommentarer! Så jag tänkte: det är bäst att smida medan järnet är varmt. Här kommer några tankar om vad som kan rymmas i begreppet informationspolitik och varför jag tycker det bör användas.

Jag har en grundläggande uppfattning om att det som håller på att hända är större än Piratpartiets tre huvudfrågor. Det är den största anledningen till att jag tog så lång tid på mig att gå med (2,5 år från väckt intresse till tecknat medlemskap). De tre frågorna (delad kultur, fri kunskap och skyddat privatliv) utgör en bra grund. Men kunskapssamhället innefattar så mycket mer. Piratpartiets frontfigurer och andra tyckare och tänkare har på sistone blivit bättre på att lyfta blicken och se hur de här frågorna färgar av sig på mängder av andra områden. I min mening är den okrönta drottningen på området Amelia Andersdotter. Flera gånger rörelsen inför EP-valet visade hon förvånade motståndare att Piratpartiets plattform varken är smal, tunn eller svag

Att ge politiken ett eget begrepp, ett namn, är att legitimera den. Att göra den till riktig politik. Frågorna och perspektiven är fortfarande nya och vi förespråkare fajtas fortfarande mot missuppfattningen att det rör sig om lyxproblem eller egenintressen. I detta syfte har begreppet medborgarrätt använts. Det är ett bra begrepp, men rättigheterna handlar i min mening främst om ett skydd. Ett medborgarrättsparti skyddar medborgarna mot ett hot. Det gör Piratpartiet. Men det finns också så otroligt många möjligheter. Begreppet informationspolitik är således bredare och motsäger inte medborgarrättsretoriken.

Här kommer, utan inbördes ordning eller särskilt mycket resonemang, ett gäng exempel på vad informationspolitik kan vara; utöver upphovsrätt, integritet och patent:

  • Andra grundläggande värden som tryckfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och meddelarskydd
  • Frågor som rör informationshantering och informationsteknik i skolan och den högre utbildningen
  • Synen på rätten till den forskning som bedrivs på statliga högskolor och universitet
  • Bredbandspenetrationen och stöd till teknikutvecklingen på området
  • Stöd (bistånd) till utveckling av infrastruktursatsningar i andra länder
  • Biblioteksfrågor
  • Stöd till satsningar på öppen källkod i offentlig sektor
  • Stöd till satsningar på alternativa licenser (som Creative Commons) i offentlig sektor
  • Frågor om folkbildning kring informationstekniken som demokratiskt verktyg

Den sista är värd lite extra uppmärksamhet. Vi ser en ny demokrati växa fram. En demokrati som rör sig utanför plenisalar och debattsidor i stora dagstidningar. Det betyder att vi skapar nya maktklyftor. De som förstår att använda verktygen får starkare röster och de som inte kan eller vill hamnar på efterkälken. Det ligger i allas intresse att så många som möjligt blir bra på att hantera verktygen för det skulle innebära en ännu starkare demokrati.

Till allt detta bör naturligtvis kopplas en stark grundläggande ideologi med genomgående principer. Den diskussionen finns och Piratpartiet leder den med sin ideologi som ständigt diskuteras och utvecklas. Perspektivet är ungt och det sprider sig till andra politiska plattformar. Det är bra att diskussionen förs på många ställen. Men Piratpartiet bör behålla sin frontposition och ett bra sätt att göra det på är att hålla i taktpinnen och ge goda förutsättningar för samtalet; exempelvis genom att föregå med gott exempel med en bra terminologi och öppna sinnen.

Jag passar på att ännu en gång vifta med en liten flagga på vilken det står informationspolitik.se. Det är ett domännamn jag äger och jag öppnar för idéer på användningsområden. Jag när en tanke om en bred, partipolitiskt obunden, portal för redaktionell bevakning och diskussion på området informationspolitik. Jag är sugen men kan inte verkställa själv. Jag har gott om idéer, ett webbhotellkonto och redaktionella och strategiska skills. Men koda och designa slipper jag helst. Vad tror du?

Begreppet ”informationspolitik”

När jag började intressera mig politiskt för frågor som kulturspridning, informations- och kultursamhället, reformerad upphovsrätt, övervakning och personlig integritet hade jag först lite svårt att sätta allt i ett sammanhang. Jag har alltid, sedan högstadiet, varit en stor ivrare av yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet. Men är frågor om integritet och ägandet av information heta. Mycket tack vare Piratpartiet.

Jag var tidigt mycket skeptisk till piratpartiet. Som många fortfarande tycker så var de för mig ett gäng barn som ville kunna tanka hem film och spel utan att betala för sig. Men det är mer än två år sedan och mycket har hänt sedan dess. I den allmänna opinionen och i min förståelse för frågorna. Att jag har fått en djupare insikt i frågorna har jag till stor del Mab (Mattias Bjärnemalm) att tacka för. Vi var aktiva i Uppsala studentkår samtidigt. Jag vet inte hur många gånger han under den där tiden frågade mig menande: ”När ska du gå med i partiet då?”. Först ville jag inte, sedan höll jag det öppet och till sist gav jag efter. Med Mab har jag många gånger pratat om mitt önskemål att Piratpartiet lyfter blicken en smula och ser och pratar om fler områden där politik kan skapas med samma vision i sikte.

När jag försökt se på alla de här frågorna ur ett samlat perspektiv har jag använt begreppet ”informationspolitik”. Det kändes så naturligt för mig. Det samlar spörsmålen samtidigt som det breddar perspektivet till något som inte bara är Internet. Piratpartiet har ett tag nu använt begreppet ”medborgarrättsfrågor” och det är ett bra begrepp. Men det handlar mer om att skydda något som är hotat än att sikta framåt och ta del av det fantastiska med Internet. Möjligheterna med fri kultur har väl ganska lite med medborgarrätt att göra? Det är snarare när vi försöker hindra den fria kulturen som medborgarrätten hotas, genom övervakning och annat tråkigt.

Då, när jag själv började använda ordet informationspolitik fick det mycket få träffar på Google. Jag minns inte hur få, men det verkade inte som att det användes alls. När jag provade alldeles nyss fick jag 307000 träffar. Något har hänt! Första gången jag såg en piratpartist använda begreppet informationspolitik var när Rick Falkvinge skrev blogginlägget Färdigskriket: Isobel Hadley-Kamptz har rätt och nu senast citeras Amelia Andersdotter använda det i Fokus.

Jag har sedan länge haft domännamnet informationspolitik.se. Just nu leder det bara till denna blogg. Har du kanske något förslag på hur det kan komma bättre till användning?

Vore det inte härligt om vi kunde muta in informationspolitiken som ett etablerat politikområde; precis som utrikespolitik, skolpolitik eller fördelningspolitik. Fram för en vass informationsminister i nästa regering!

Om att inte vara på From business to buttons

Just nu pågår konferensen From business to buttons, bara några hundra meter från där jag befinner mig i Malmö. Stora delar av den svenska eliten av interaktionsdesigners, tillgänglighetsexperter och användarupplevelseproffs är där för att inte tala om inresta internationella auktoriteter är där. Jag bestämde mig för att inte engagera mig i att ta mig dit. Fy så jag ångrar mig. Men jag få hålla till godo med liveströmmen.

Okej, det ska erkännas. Jag kan kanske inte med gott samvete kalla mig för varken interaktionsdesigner, tillgänglighetsexpert eller användarupplegelseproffs. Jag arbetar med dessa frågor men inte på den direkt handgripiga nivån. Men jag har ett starkt intresse för desaa frågor.

Bloggtips: I <3 wireframes

Det är med stor glädje jag tipsar om bloggen I <3 wireframes . Egentligen stavas bloggens namn med ett hjärta som ord två men det är lite knixigt att få det rätt med olika teckensnitt.

Hur som helst. I <3 wireframes bygger på den enkla idén att visa bilder på wireframes av olika typer. Oftast är det wireframes för webbplatser, men inte alltid. Bloggens läsare och andra postar foton på sina wireframes från olika projekt och bloggen lägger upp dem för vår beskåda. Då och då dyker ett litet inlägg upp med tips om arbete med wireframes, eller listor på smarta verktyg eller tekniker.

I love wireframes
I love wireframes

Ett ganska smalt område, visst. Kanske ska man vara lite nördig för att gilla det här. Själv uppskattar jag att få en liten inblick i hur andra gör sina wireframes på ett ganska abstrakt plan. Det är sällan jag studerar dem i detalj. Är det bara jag som tycker det är fascinerande hur mycket detaljgraden på wireframes skiljer sig från arkitekt till arkitekt?

Känner du inte till wireframes? På svenska kan man (om man har en pinne där bak) kalla dem för trådmodeller. De är grova skisser över gränssnitt och de kan skapas i olika typer av illustrationsprogram eller med hjälp av papper och penna. Min personliga favorit är whiteboard eftersom det lockar till kreativa samarbeten men slutgiltigt ritar jag oftast upp dem i OmniGraffle Pro.

Användbarhet är kvalitet – tillgänglighet demokrati

Inte sällan råder stor förvirring mellan begreppen användbarhet och tillgänglighet. Vi som jobbar med detta får ofta förklara. Och personligen gör jag det mer än gärna. Kanske kan det låta ungefär så här:

Tillgänglighet handlar om att undanröja hinder för användare att tillgodogöra sig information och funktion på en webbplats. Så många som möjligt ska obehindrat kunna använda webbplatsen oavsett vilken utrustning de använder eller vilka individuella egenskaper de har.  För att uppnå tillgänglighet finns en rad åtgärder man kan vidta och ett stort antal do’s and dont’s att ta hänsyn till i sina avväganden. Användbarhet å andra sidan uppstår i när en specifik användare, ska utföra specifik uppgift i ett specifikt sammanhang. Det är således ett mått på hur väl webbplatsen fyller sitt syfte. Tillgänglighet och användbarhet kan stå i motsats till varandra, men går oftast hand i hand.

Gott så. Men ganska sällan hör jag diskussionen om syftet med att eftersträva tillgänglighet eller användbarhet. Användbarhet är ett häftigt modeord och de som jobbar med det får det lätt att låta som en självklarhet. Tillgänglighet har en aura av politisk korrekthet över sig. Offentlig sektor har formella beslut som kräver viss grad av tillgänglighet. Och det är naturligtvis bra. Men det är ju inte bara för sakens egen skull som dessa ord är viktiga.

Det här är min syn:

Användbarhet är en fråga om kvalitet. Genom att maximera möjligheten för våra användare att uppnå sina syften på webbplatsen hjälper vi oss själva att nå våra mål på webbplatsen. Om vi vill att besökarna ska handla, beställa biljetter, förstå vår politiska idé, eller hitta viss information så är det användbarheten som hjälper oss nå dessa mål. Vi har mål med webbplatsen och användbarheten optimeras för att uppnå dessa. Således är dess användbarhet en av flera kvalitetsfaktorer i bedömningen av webbplatsen.

Tillgänglighet är en fråga om moral och demokrati. För att göra detta tydligt är det lättast att vända på begreppen. Om vår webbplats inte är tillgänglig kommer den att stänga människor ute. Och som vanligt i diskussioner om tillgänglighet är det viktigt att påpeka att det inte bara handlar om människor med kraftig funktionsnedsättning. Det räcker med en smula kognitiva svårigheter, närsynthet, koncentrationsproblem, darrningar i händerna eller för den delen en bullrig miljö, långsam uppkoppling, liten skärm eller gammal webbläsare. Det står oss fritt att göra med våra egna webbplatser – men då bör vi skämmas! Tillgänglighet är inte uppfunnet av webbdesigners eller gränssnittsutvecklare. Diskussionen är sprungen ur en moralisk och politisk diskussion om icke-diskriminering. Webben är viktig och vi som arbetar med den är i min mening skyldiga att göra den tillgänglig för så många som möjligt. Visst har vi mycket själva att tjäna på det. Men låt oss se de stora perspektiven och vara stolta för att våra ambitioner har större mål än att uppfylla de måttligt hårda kraven i Vägledningen 24-timmarswebben. Vi har makten att bidra till en bättre värld där information, kultur och tjänster på nätet är tillgängligt för alla. Inte minst de som behöver dem allra mest.

Trent Reznor visar vägen

Kvällens tittaktivitet var den senaste Digg Dialogg med Trent Reznor. Han är en spännande man. Dialogg är ett spännande format. Det kan bara bli bra. Senast jag tittade var det Al Gore som var offret.

Jag finner det fascinerande hur en person med sådan stark konstnärlig profil kan sitta framför kameran och prata så oblygt om affärsmodeller och hur pengar kan tjänas på musik i det nya medielandskapet. Jag tycker inte alls att det är problematiskt. Jag tycker att det är ärligt och rakryggat. Och kanske allra mest är det väldigt respektfullt och hjälpsamt. Han har gjort det som skivbolagsdinosaurierna påstår är omöjligt. Han konkurrerar med gratis! Och nu delar han med sig av sin kunskap till andra som vill gå samma väg. Det verkar nästan till och med som att han använder sig själv och sina projekt som labbmiljö för nya modeller. Han uttrycker det själv som att vi befinner oss mellan två affärsmodeller just nu. Den döda, med hungriga skivbolag; och den nya, som ännu inte utvecklats till fullo. Och han om någon hjälper oss alla in i den nya modellen

Han gör bra musik också (Spotify)!

Veganer vs. pirater

Har fått för mig att börja sträcklyssna på P3 Dokumentär på podden. Hinner med ungefär ett avsnitt per dag. Idag har jag lyssnat på avsnittet om nittiotalets veganrörelse. Det var Refused, lössläppta minkar, Umeå och brända korvkiosker för hela slanten.

Jag slås av hur dåtidens aktivister uttrycker sig när de ser tillbaka på hur de mottogs av media, föräldrar och politiker då. De vuxna förstod inte varför man ville bli vegan och de valde att demonisera hela rörelsen, även de fredliga veganerna istället för att fråga sig varför de där ungdomarna var så arga. Hade de kanske en poäng, eller kunde man mötas någonstans på vägen? För de vuxna var ju kött och den tillhörande industrin något så naturligt och självklart. Man förstod helt enkelt inte perspektiven.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till dagens debatt om fildelning, pirater och upphovsrätt. De vuxna (ja, uppdelningen är nästan så banal) förstår helt enkelt inte. Så man väljer att gör ungdomsgenerationen till bovar och banditer. Är Peter Sunde för dagens kids vad Dennis Lyxzén var för veganerna på nittiotalet? (Äsch, jag inser att analogin haltar lite. Veganrörelsen är och var en förhållandevis liten rörelse medan piratkopieringen är mer regel än undantag bland kidsen.)

Hoppet om det goda informationssamhället

Om inget drastiskt händer kommer jag att rösta på Piratpartiet i valet till europarlamentet. Bland vissa av mina vänner är det lite svårgreppbart. Det här är första gången jag tar tydlig ställning för ett parti och visar mitt fulla stöd. I december blev jag partimedlem vilket är något jag aldrig varit förut. Detta inlägg syftar inte till att ge en analys över vad det är som ändrats och varför valet fallit på Piratpartiet. Det kan jag återkomma till en annan gång. I en mening kan dock sägas att jag aldrig varit bekväm i partiapparaten. För mycket spel, för lite politik och för omoderna metoder. Piratpartiet tar ett nytt grepp. Jag har en hel del kritik mot partiet. Men inte heller den hade jag tänk skriva om nu.

Det här inlägget adresserar den vanligaste frågan jag får när jag berättar att jag hade tänkt rösta på Piratpartiet, nämligen:

”Varför rösta på en sådan liten fråga som den som piratpartiet driver.”

För mig är det inte fråga om en fråga, eller ens tre frågor vilket är antalet konkreta områden som Piratpartiet har i sitt program. Det är fråga om ett nytt synsätt, en ny dimension och en helt ny prioriteringsordning.

När jag tvingas motivera detta ställningstagande väljer jag en av två huvudspår för min argumentation. Det ena spåret handlar om att fördöma det samhälle som vi kan hamna i om vi inte kväver den pågående utvecklingen i sin linda. Jag pratar om en utveckling mot ett övervakningsamhälle där ekonomiska intressen och rädslan för abstrakta hot är viktigare än grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det andra spåret handlar om att vi nu har chansen att ta till vara på de fantastiska möjligheter som det groende informationssamhället har att ge oss. Jag pratar om möjligheter som ett oerhört utbud av kunskap, och kultur. Tidigare oanade möjligheter till medborgardeltagande och samhällsinflytande. Och inte minst enorma chanser till breddade perspektiv och intryck som vi tidigare varit få förunnade. Det finns där. Men det motarbetas ständigt. Men i Sverige har vi en unik chans att omfamna det goda informationssamhället.

Så här skriver Rick Falkvinge, Piratpartiets partiledare i sitt senaste nyhetsbrev till medlemmarna, och på sin blogg:

Bilden som träder fram är tydlig: vi här i Sverige är kunskapssamhällets pionjärer. Det är vi, här och nu, som lägger grundstenarna för det samhälle som jag pratat om. Vi bygger. Vi bygger om. Det är vi, vi i det svenska Piratpartiet, som aktivt manövrerar ut det gamla globala prästerskapet för att låta Skriftspråket 2.0 få genomlysa samhället med sin byggande magi.

Jag rekommenderar starkt att du läser Ricks inlägg. Följ bara länken innan.Det är inte en enda fråga som är relevant för några få. Det är stort, det är viktigt, det rör alla och det händer nu!