När jag började intressera mig politiskt för frågor som kulturspridning, informations- och kultursamhället, reformerad upphovsrätt, övervakning och personlig integritet hade jag först lite svårt att sätta allt i ett sammanhang. Jag har alltid, sedan högstadiet, varit en stor ivrare av yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet. Men är frågor om integritet och ägandet av information heta. Mycket tack vare Piratpartiet.
Jag var tidigt mycket skeptisk till piratpartiet. Som många fortfarande tycker så var de för mig ett gäng barn som ville kunna tanka hem film och spel utan att betala för sig. Men det är mer än två år sedan och mycket har hänt sedan dess. I den allmänna opinionen och i min förståelse för frågorna. Att jag har fått en djupare insikt i frågorna har jag till stor del Mab (Mattias Bjärnemalm) att tacka för. Vi var aktiva i Uppsala studentkår samtidigt. Jag vet inte hur många gånger han under den där tiden frågade mig menande: ”När ska du gå med i partiet då?”. Först ville jag inte, sedan höll jag det öppet och till sist gav jag efter. Med Mab har jag många gånger pratat om mitt önskemål att Piratpartiet lyfter blicken en smula och ser och pratar om fler områden där politik kan skapas med samma vision i sikte.
När jag försökt se på alla de här frågorna ur ett samlat perspektiv har jag använt begreppet ”informationspolitik”. Det kändes så naturligt för mig. Det samlar spörsmålen samtidigt som det breddar perspektivet till något som inte bara är Internet. Piratpartiet har ett tag nu använt begreppet ”medborgarrättsfrågor” och det är ett bra begrepp. Men det handlar mer om att skydda något som är hotat än att sikta framåt och ta del av det fantastiska med Internet. Möjligheterna med fri kultur har väl ganska lite med medborgarrätt att göra? Det är snarare när vi försöker hindra den fria kulturen som medborgarrätten hotas, genom övervakning och annat tråkigt.
Då, när jag själv började använda ordet informationspolitik fick det mycket få träffar på Google. Jag minns inte hur få, men det verkade inte som att det användes alls. När jag provade alldeles nyss fick jag 307000 träffar. Något har hänt! Första gången jag såg en piratpartist använda begreppet informationspolitik var när Rick Falkvinge skrev blogginlägget Färdigskriket: Isobel Hadley-Kamptz har rätt och nu senast citeras Amelia Andersdotter använda det i Fokus.
Jag har sedan länge haft domännamnet informationspolitik.se. Just nu leder det bara till denna blogg. Har du kanske något förslag på hur det kan komma bättre till användning?
Vore det inte härligt om vi kunde muta in informationspolitiken som ett etablerat politikområde; precis som utrikespolitik, skolpolitik eller fördelningspolitik. Fram för en vass informationsminister i nästa regering!